Hur tänkte Telia????

Reklam material från senaste hemma matchen. Men hur tänkte Telia?
Varför den formen? Varför inte en vimpel? Badboll? Sittdyna? Varför
denna form? Hyllar man en viss back? Eller?

Gott nytt år!

Så var ännu ett år inne på sina sista minutrar.

Dom försvinner väldigt fort numera. Åren.

2009 var ett normalt år, ett år utan större konstigheter. Lagom mix mellan glatt och trist. Jobbigt och lätt.

Min minsting växer fort och babblar fram nya ord hela tiden. Under året har det hänt massor med honom, från att ha varit en folkskygg liten sak som skrek av skräck så fort någon utanför familjen dök upp så har han blivit en mycket social typ som älskar alla och gärna säger hej och pratar en stund. Men Farfar är fortfarande favoriten över alla. När Farfar är i närheten kan han till och med strunta i pappa - och det säger en hel del när det gäller vår lilla typ.

Vildingen har blivit lite lugnare. Minsann. Det var möjligt. Bokstäver, siffror, smålego och traktorer är det som fyller gullets huvud just nu. Han har redan börjat spara pengar, för nu vet han att när man är lika stor som störste-bror så får man börja köra traktor. Riktig traktor. Så då ska han köpa sin egen. Sen ska han bli trädgårdsmästare också.

Klart ett stort steg framåt. När han var två-tre år skulle han ju bli diktator. Så det lugnar och glädjer en mamma att han nu hellre vill bli trädgårdsmästare. Stor blir han min plutt. Inte så mycket plutt längre. Försöker han hävda i alla fall.

Storasyster växer fort hon också. Mer och mer tjej för varje dag. Mer och mer tonåring med allt vad det innebär. Men fortfarande en gosig mystjej som trivs med att krypa ner i soffan och kramas en stund. Vår alldeles egna mys-semester i Vadstena i somras kommer jag att vårda ömt. Kanske blir det en favorit i repris nästa sommar.

Sen har vi störste bror. Som jag är väldigt stolt över. Numera klarar han det mesta när det gäller skolarbete alldeles själv. Dessutom alldeles lysande. Betyg som gör att han kan välja vilken gymnasielinje och skola han vill. Roligt har vi. Vuxen är han. En mycket klok och förståndig man.

Jobbet har varit i kraftigt varierad mängd det här året. Ganska lugnt i början av året, men hysteriskt efter semestern.

Jag kommer då aldrig att glömma svininfluensan. Det är ett som är säkert.

Det bästa med jobbet är att jag får umgås hela dagen med underbara make. Stortrivs. Kan verkligen inte förstå det här med att folk säger att man inte ska jobba ihop. Tycker det är en mycket bra idé. Vi får vara tillsammans, dela varandras vardag och bara vara vuxna tillsammans. Dessutom får vi så bra idéer ihop. Men framför allt så hjälper det mig enormt att ha den mer erfarne tjänstemannen inom räckhåll. Jag har inte helt vant mig vid arbetssättet. Lite ovant om man säger så. Men jag lär mig.

2010 då?

Jag fyller 35. Vildebror ska börja skolan och störste-bror ska börja gymnasiet. Mamma-hjärtat klagar lite. Var tar alla mina små barn vägen. Jag kommer nog aldrig vänja mig vid att de växer. Så fort.

Men gott nytt år på er alla nära och kära! Och bekanta och andra som kan tänkas läsa det här.

Jag håller tummarna för att 2010 blir ett år fyllt av lycka och harmoni.

Kram på er!

Lucia

Glasögon

Läsglasögon måste man ha när man tittar i böcker. Det har farmor
lärt mig.

Familjen äger löpen!

Idag äger familjen Stiko löpsedlarna i Leksand. Pappa (o några till)
har DDs löp. Jag tog FKs. För en gångs skull fick inte lillebror
vara med. Han är annars den som syns och hörs mest. Tror vi håller
oss till det i fortsättningen. :)

Fem-års kalas!

Idag fyller lilla D fem år! Gladast blev han nog över en cd-spelare
med mikrofon. Brorsorna vrålar ikapp i mickarna. Storasyskonen har
rymt till övervåningen. Föräldrarna längtar till jobbet. :p

Länge sen sist!

Den här bloggen har fått vila ett tag.
Mycket på jobbet nu och det blir ju inte direkt lugn och ro när man kommer hem heller.
Men jag trivs enormt bra med mina olika arbetsuppgifter. Jobbet är kul!
Visst, jag får mina *aaaaaahhhhh*-utbrott lite då och då. Men den stora skillnaden nu är att dom går att göra någonting åt. Det är möjligt att lösa - och dom få som inte går att lösa kan man strunta i, jag har ju massa andra områden som är roliga och uppväger.

Just nu är det text-produktion som gäller.
Handlingsplan för pandemi är klart och implementerat.

Så jag varierar med att skriva på;
en folkhälsoplan, ett åtgärdsprogram för alkohol/narkotika, en rapport av kartläggning inom alkohol/droger, en alkohol- & drogpolicy för kommunen.

Så det är en hel del text som ska pressas ur mina stackars fingrar. Tur man lärt sig skriva snabbt på lilla datorn. Hade ju varit ännu bättre om jag slapp ha en äcklig Dell att jobba med. *uuurrrrkkkk* Men det är såna smällar man får ta.

Sen ska jag erkänna en liten närapå skamlig vana jag har...
När akademiker hjärnan sätter igång och ska prestera teoretiska dokument, typ alla planer och sånt så går det fort.
Tankarna svoschar i hysterisk takt, tyvärr är dom lite lätt störda och eftersom jag delar rum och har öppen kontorsdörr så gäller det att se till att man inte blir distraherad.

Då finns det bara en sorts musik som gäller. Och en artist är kungen själv.
Basshunter.
Ju mer bas och ju snabbare takt på musiken desto bättre. Vrål-hög volym i hörlurarna och hjärnan sätter igång och fingrarna hinner faktiskt med i takten.

Men det är ju lite så man skäms. Hur många gillar basshunter liksom..
Bara att konstatera att jag är en liten nörd. Skratt!